1626-1679 Dutch Jan Van Kessel Gallery Dutch painter and draughtsman. He was a follower, and probably a pupil, of Jacob van Ruisdael and covered the same range of subjects painted by Ruisdael, with the exception of marine paintings. However, van Kessel is best known for his townscapes and panoramic views, as exemplified by the Sluice and the New City Ramparts of Amsterdam in Winter (Amsterdam, Hist. Mus.) and the Bleaching Grounds near Haarlem (Brussels, Mus. A. Anc.). He imitated the water-mills and village scenes of his friend Meindert Hobbema, as well as the waterfalls of Allaert van Everdingen, the wooded landscapes of Jan Wijnants and the winter scenes of Jan van de Cappelle. Many of van Kessel's 120 surviving pictures, including The Avenue (Stuttgart, Staatsgal.) and the Ford in the Woods (Dresden, Gem?ldegal. Alte Meister), were once attributed to van Ruisdael and these other masters (often with an authentic signature covered by the better-known name). Van Kessel is also frequently confused with other minor artists in van Ruisdael's circle, especially Jan Vermeer van Haarlem the younger, Isaac Koene (1637/40-1713), Jacob Salomonsz. van Ruysdael (1629/30-1681) and Anthonie van Borssom. As a draughtsman, van Kessel emulated van Ruisdael's mature style, working almost exclusively in black chalk and grey wash. The best of his 70 drawings are townscapes, although his studies of trees and depictions of farmsteads are noteworthy. A number of correlations exist between his sketches and paintings. There is no known relationship with the Flemish artists of the same name.  Related Paintings of Jan Van Kessel :. | Garland of Flowers with the Holy Family | Spiders and insects | Mockery of the Owl | Africa (mk14) | Still life of various flwers in a basket,tulips in a copper pot hortensias,asparagi and artichokes laid out on the ground,together with an owl,butterf |
Related Artists:
Naish, John George
English, 1824-1905
Samuel John Peploe
Scottish Painter, 1871-1935,Scottish painter. He studied at the Royal Scottish Academy schools from 1893 to 1894, and then at the Academie Julian and Acad?mie Colarossi in Paris, where he shared rooms with Robert Brough. The influence of the rustic realism of French painters and of the Glasgow Boys is clear in landscape drawings and paintings executed in Edinburgh from the mid-1890s. His still-life studies reveal the influence of the work of both Manet and Hals, which he saw in European galleries, with their combinations of thick impasto and fluid brushwork, dark background, strong lighting and meticulous handling of tones. Between 1900 and c. 1910, when he moved to Paris, he painted in Edinburgh, on sketching holidays in Scotland and in northern France with John Duncan Fergusson, and exhibited in Edinburgh, Glasgow and London.
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.